Rustningskläder: byxor och gambeson

Såhär i panik inför Visbys nybörjartornering i Heavy Fighting så fick jag ta vad jag hade hemma. vackert blev det inte, men det döljer min hyfsat moderna rustning (hockeybyxor t.ex.). Katten godkänner också det.

Då jag har ett harnesk så har jag valt att inte vaddera mer av överdelen än det som sticker ut och ärmarna är från Rikards gambe - skadad som han är så behövde han ju inte dem.

I slutändan valde jag att inte vara i med i torneringen då jag inte riktigt litade på rustningen, tyvärr.

Shopping i Visby/under sommaren

Shoppingen i Visby skedde med mycket skral kassa, men det blev ändå några få saker som fick följa med mig hem.

• Brun tunn lintråd
• Världens vackraste ask till sygrejer. Insett nu att den kan vara både syask, necessär och smyckeskrin SAMTIDIGT om man åker på helgevent. Det är en bra ask det.
• 7 dagar, DVD:n om Medeltidsveckan
• Snörnäbb till Kampfraun (länk)
• Läderrep. Till nånting. Blir säkert bra.
• En medeltidsnål
• Ett Y till Rikard att fästa i sin dräkt

I övrigt under sommaren så har jag även köpt

• Ett litet ringspänne till underklänningen
• Två oerhört vackra broscher till mina vikingakläder

Tror det var allt faktiskt. Vi åt gott, drack gott och var i gott sällskap. Det räcker.

 

Herjolfsnes, omgjord

Inför Visby hade jag bestämt mig att nu JÄKLAR får min skogsgröna klänning bli klar! Den gjordes som en Herjolfsnes 38 (1300-1400-tal), men jag förstod mig inte på S-ärmar, så det blev en fullösning med kil. Ful lösning var ordet. Och när ärmarna skulle fixas till så kände jag "för att det här ska funka, måste jag sprätta det här också" och sen låg klänningen i nästan alla bitar igen. Men jag fick ihop det i slutändan, dock blev det korta ärmar istället, alltså förvandlades den till en Herjolfsnes 42 istället i sedvanlig panik inför medeltidsveckan.

Nya ärmar, med svart mellanklänning.
Gamla ärmar, utan mellanklänning. Väldigt klumpiga, som ni ser.

Nu i höst har jag även varit duktig och lagt ALLA sömmarna i klänningen. Den består av 3 delar, varav 2 kilar på varje sida går upp till ärmhålan. En del sömmar var lagda sen innan och jag behövde inte lägga om dom efter uppsprättandet. De sömmar som var lagda sedan innan var lagda i grön, vit och oblekt linnetråd, men nu när jag köpt en tunn brun linnetråd på medeltidsveckan och insett att den är underbar när man lägger sömmar, så var det ju bara att fortsätta med den! En färgglad insida på min klänning alltså.

Jag har fått frågan om VARFÖR i helskotta man gör detta, lägger sömmar alltså. De syns väl inte? Nej, insidan syns ju inte (förutom när man fäster upp kjolen i bältet för att tokdansa till Koenix), men det blir en helt annan utsida; mycket jämnare och kjolen blir liksom runt, den formar sig inte efter kilarna på samma sätt. Det är absolut ett jävla slitgöra, men sååååå värt det, speciellt i lite styvare tyger som Medeltidsmodes Meltonull. Sen är det också det där med plaggets hållbarhet. Det tål mycket mer utan att det fransas upp från insidan om man lägger sömmarna.

Fållen är fortfarande kvar och det är för att den redan är något för högt upp. En slitkant ska alltså på, eventuellt i blått om det blir något över efter Eskils hosor, annars får vi se vad jag hittar. Eventuellt ska jag sprätta upp och jämna till halslinningen men det är ett senare projekt.

Broderad sköldehamnshätta

För några veckor sen satte jag alltså äntligen igång med det jag tänkt göra i ett halvår eller sådär. Broderade runor på min sköldehamnshätta. Den undre raden har varit klar nästan lika länge som hättan varit klar (länk till inlägg) men jag har inte riktigt orkat ta tag i resten av broderiet eftersom det krävde att jag gjorde klart det innan jag kunde ha hättan. Jag ska väl ärligt talat säga att det som lite knuffade igång mig var min nyfikenhet över att prova bakvända kedjestygn (länk), vilket faktiskt var oerhört smidigt!

Jag fixade även till den trasiga sömmen i halsöppningen,
efter att fotona var tagna.

Och under hättan syns min hängsleklänning.

Jag hade ju självklart lyckats slarva bort min runrad så det var ju bara att göra en ny. Men istället för att vara duktig och skriva massa ord som beskriver och betyder något för mig (mat, hantverk, sy, älska, frihet osv) så blev den slutgiltiga runraden (på modern svenska) "Här står inget vettigt, ty den urprungliga runraden tappades bort". Vilket i och för sig också beskriver en del om mig!

Kantvävd struthätta

Har redan från början tänkt göra något av den inte så snygga kanten på struthätta, provisoriskt fäst med synliga stygn. Tanken från början var ett foder som går upp, för det ska se ut som att den är uppvikt även om den är fastsydd så. Men nu när jag gått och blivit brickbandsgalning så fick det bli en kantväv. I de vackraste, finaste ullgarnen jag sett. Ekologiska dessutom. Ser handfärgade ut, men är det inte, bara använt så lite kemikalier som möjligt. M&K Eco Ull heter de och finns på Panduro.

Då jag hade bestämt mig för att inte åka in och handla innan det rödlila bandet var klart så blev det lite stressigt och jag fick lite panik när jag skulle välja. Så det blev alla sex. Det vita och svarta gick till kantvävningen, men det är ju rätt mycket kvar, så vi får se vad som blir av resten. Garnet funkar bra att väva med, om än något mjukt, men det funkade betydligt sämre att sy med. Jag är rätt nöjd ändå i slutänden, mest för att hättan faktiskt är klar nu. Lade även garn över nedfällningen för att den skulle bli snyggare.

Hättans gamla söm.

Summa summarum: Kantvävning ska ske med ett fastare garn.

Snyggaste hosorna på stan

Under Knäcke så slets sulorna på mina hosor ut. Det var i maj. Så jag har skippat hosorna tills nu. Jaktgille i förra veckan. Scoutstuga i oktober... jag tror jag vill ha ett par hosor ja. Så jag tog mig i kragen och ritade av de redan avsprättade sulorna (vilket jag gjorde veckan efter Knäcke, för övrigt) och klippte ut nya. De sista stygnen sattes minuten innan vi klev av tåget i Ängelholm. Under eventets varma timmar satt jag och lade alla sömmar, något som inte var gjort sedan innan.

Väl hemma igen så blev jag som sagt sugen på att göra en kantvävning. Nu blev det ju inte så då en nål med stort hål saknades, så det blev att sy fast ett brickband. Trots att klockan var enormt mycket kunde jag inte somna (redan gått upp en gång för att göra klart bandet) så jag broderade även dit mina SCA-initialer - YY - i runor. EGENTLIGEN är ju initialerna YU (Ylffwa Uhrwäder), men med runor får man göra som man vill!

Snöret hade jag påtat tidigare under kvällen när jag satt på kontoret och väntade på att lektionen skulle starta. Jag viker ner kanten på hosorna över snöret för att kjolen inte ska gnugga upp det. Ett problem som kanske är vanligare än man tror...

Ett lagom stor och riktigt roligt projekt!

Brickband! Brickband! Mer brickband!

Fick för en månad sen beskrivning till hur man gör brickband av Wilhelmina. Jag har tittat på så många bilder på nätet men liksom inte fattat. Brickor har jag haft sen i somras. Och nu fattade jag. Typ. Första målet var kantväv på mina hosor. Det gick dåligt eftersom jag slarvat bort alla nålar med tillräckligt stort hål. Så det blev ett riktigt brickband med 4 brickor som jag sen sydde fast med lintråd. Lagom början. (Att börja lagom är ovanligt, mycket ovanligt i min värld.)

Jag blev nöjd och sydde fast det och sen mixtrade jag lite till med hosorna (eget inlägg). Efter det ritade jag upp mitt första mönster, fick hjälp att varpa av Loka och började väva. Insåg rätt snabbt att det är lättare om brickorna är längre fram, både för att skälet syns bättre och för att det är lättare att hålla bredden. Men efter det så höll jag bredden rätt ok och fick in ett bra tempo med jämn fasthet också. La undan det för kvällen (natten) och gick och la mig. Morgonen efter så fick jag inte riktigt rätt på det och insåg nästan en halvtimme senare varför. Jag hade vänt upp och ner på den. Men jag fortsatte väva och i slutändan blev det riktigt bra. Är man petig är där en bit i början som kanske inte är så snygg att använda, men den ska bli en present då den inte passade till min gula tunika ändå.

Ritade upp nytt mönster senare på dagen (igår) och varpade upp och satte igång. Mycket jämnare och snyggare. Jag kom dessutom fram till hur jag skulle låta bli att vända på varpen. Det är ju bara att kolla på de yttersta brickorna! Det står ju V & H på dom. Brickan med V ska såklart vara till vänster. Jag kände mig som världens geni när jag kom på detta haha. Bandet blev till slut 2m, efter mycket trixande på slutet, men jag blev inte nöjd med detta heller mot tunikan, så det ska säljas när jag bestämt pris.

Och sista projektet för dagen blev en riktig kantvävning (eget inlägg) efter att jag rusat in till Panduro (en av få butiker i stan med söndagsöppet, wohoo!) och köpt på mig ett gäng mycket vackra, ekologiska garner. De var för vackra för att låta bli även om jag var osäker på om de klarar slitaget av vävandet. Efter att ha vävt klart kanten till struthättan är domen att de klarar vävningen om man är försiktig, men att det inte riktigt klarar av att dras genom tyg. Vitt och svart användes till struthättan; det mörkgröna och turkosa ska användas till ett band att fästa på hängsleklänningen samt det gulgröna och turkosa till bälte till hängsleklänningen. Vad jag ska använda det lavendelfärgade till återstår ännu att se. Det lutar åt band i svart och lavendel.

Summa summarum av brickbandsupplevelsen de senaste 4 dagarna är att jag är fast i träsket. Stenhårt. Om Loka också fastnar så blir det nog att stå på Foteviken nästa sommar. I den här takten kommer jag att ha närmre 200 band då. Oops.